kände sig ledsen
men förstod inte varför
varför det var så

han hade vaknat i det tillståndet bara
uppkliven på fel sida av en gråtrist antivärld
där inte ens morgonkaffet återuppväckte livslusten

egentligen hatade han sina medmänniskor
spottade på naturens alla sköra gåvor
och gav nog blanka fan i varför
men ändå

han ville vara glad
inte vara en fördömd surkart
som kämpar mot en orealistisk tyngdkraft
där han lätt kan drunkna

i pessimism