Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Poesi om en flicka som förlorat sitt livs kärlek, och sedan skräckslaget försöker hålla kvar vid de sista minnen hon har av honom, när hon upptäcker att hon med tiden glömmer alla minnen med honom. En av mina bättre texter, gillar den verkligen.


Mörker

mörkret omfamnar mig hårt
kväver mig långsamt

månen lyser starkt
men min värld är bara i mörker

enda sen du försvann från mig
har allting i mitt liv bytts ut mot mörker
ljuset i mitt liv har släckts och försvunnit

mina minnen blir svartvita
alla lyckliga minnen blir svarta, lika svarta som natten
så svarta att jag inte ens kan se dem

jag kryper ihop i hörnet
försöker paniskslaget minnas dig

minnas ditt ansikte, dina ögon, din mun
men mina desperata försök är förgäves
när jag ser hur ditt ansikte långsamt suddas ut

jag håller skräckslaget kvar vid mitt sista minne av dig
när du kysste mig lätt på kinden och sedan försvann

det gör ont i mig att tänka på det
men det spelar ingen roll
inte för mig

utan dig är min värld meningslös
och jag hoppas att du vet det.




Fri vers av moodyteenager
Läst 141 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2009-09-09 19:18



Bookmark and Share


  Katinka VIP
Smärtsam och vacker poesi i sin bästa svarta skepnad och form.
2009-09-09

    skwuim
hm bra skrivet. parafraseringstekniken samt non-interpuntionstekniken används flitigt liksom sig bör för dessa självstående och flödande känsloinslag. Stuket är nästan lite platonskt i sin ton. ja. återigen en bra text.
2009-09-09
  > Nästa text
< Föregående

moodyteenager