Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
den ljusa lägenheten vi levde i den var din men också min det vet jag för jag tog ut soporna och de var alltid våra


majdöd

jag minns
när jag hörde signalen slingrade jag mina ben runt dina
bad dig att inte gå upp
förlåt för det eller varsågod

du minns
när det ringde för andra gången
och du smet ur mitt grepp och vinglade upp för att svara
jag vinglade efter och förbi, in på toaletten för att borsta tänderna
jag hade tandkräm i munnen när du sa att din pappa dött
mintsmak jag ville bli av med

sen minns du inte
när jag tog dig till stationen
när vi köpte en musiktidning som förblev oläst
när jag klappade din panna
höll din hand påväg till sjukhuset

men i parken utanför fick du en annan blick
kom du tillbaka till mig;
lyfte jag upp dig i en kram och sa att det här är inte klokt

sen gick vi in till honom och han var ansträngt död
jag började gråta stillsamt och direkt
ville inte vara ivägen, visste inte var jag skulle titta
ville ta dig därifrån

en månad senare satt jag bakom dig på begravningen
såg din ryggtavla hoppa i den blå tröjan du aldrig mer bar
älskade dig




Fri vers av ettem
Läst 363 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2010-04-04 22:11



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

ettem