Hur kan man känna sig som en främling, då man bor i sin födelseort? I sin egen kropp, från den stunden man föddes.
Kan det vara så; att du avskyr kulturen? Identitet du själv valde att skapa och bli en del av?

Hur länge kan man leka kurragömma i hjärnans labyrinter
utan att bli uttråkad, för att det är ingen som räknar tiden
som gått. Det finns ingen som kommer försöka upptäcka
vart man har gömt sig . . .

Ingen kan höra skriken från den ljudisolerade källaren. Det var du som byggde den och du kan se genom källarfönstret hur människorna med båda fötterna på jorden står och funderar och sedan ett steg i taget med den ena foten i luften våga trampa på tomheten som absorberar dina skrik.

Vill du inte komma ut?

Ingen hör dig . . .  *Ett meningslöst skrik i intets varande*