En mara" />
Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En mara


Alltid sviken - prövar kärleken, likt den smidda kniven mot en naken strupe.


Du skriver förbannelsen  i min panna
och likt Kain får jag vandra ödemarkerna trötta


Kanske var det kraften i min ilska 
som klädde dig naken på korset
och du, helt ärligt -
jag trivs med att få vara din bödel, Gud

Där är jag farlig
Du är patetisk

Men när jag ser din ömhet blöda
ur varje öppning i din kropp 
så måste ändå mitt tvivel fråga sig:

Hur kan du kalla dig gud 
när du inte ens förmår att se innanför fariseens kappa

Jag är din Juda, den som kastar brodern i den torrlagda brunnen
inte för att döda, nej, inte egentligen det
utan för att pröva om din kärlek ännu är starkare

sveket brinner varje gång
varje gång
du vänder din barmhärtighetsblick mot mitt sköte
 
och frågar
 
 
- Vill du ännu bli älskad?
 
 
 









Fri vers av Hannadraken
Läst 618 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2009-03-10 10:02



Bookmark and Share


    Elina Möller
Jag kan inte annat än hålla med halmstrå här nedanför: det här är smärtsamt. Det är svårare att våga vara älskad än att förneka sig ibland. Det värsta med marorna är deras benhårda grepp, men det bästa med dem är att de går att övervinna. Det får man aldrig glömma.
2009-03-16

  halmstrå
Så länge man kan vara den som är starkast, till och med så stark att man kan döda en gud, så länge kanske man kan tro att det går att klara sig. Om man själv är i centrum, alltid har kontroll och aldrig kan släppa taget och ge upp tanken på att vara den som är värst (eftersom man inte står ut med att vara älskad) om man bara klarar det, kan inget vara omöjligt.
Så om någon kommer och vill älska är det ju lätt att ta makten där också och sära på benen, ge sig hän utan att släppa in ens en tanke om att verkligen tappa taget och våga lita på att kärleken skulle hålla.
Fy fan vad din text är smärtsam! Kniven vrider tre varv och det är inte svårt att inse att det är meningsfullt att dela smärtan. Men en helt annan sak att verkligen göra det.
2009-03-10

  Eva Langrath VIP
Dina ord läser jag med hög igenkänningsfaktor anar skuld och skam besvikelse och oförmåga

"Jag är din Juda, den som kastar brodern i den torrlagda brunnen
inte för att döda, nej, inte egentligen det
utan för att pröva om din kärlek ännu är starkare"

Texten berör på ett smärtsamt sätt.
Eva
2009-03-10

  korpfjäder
Tänker att det rätt ofta är svårare att stå ut med att bli älskad än att klara av att vara förkastad. En fråga om skuld - skam - förlåtelse och sanning. Om att livet är enklare än allt som går att tänka och att kärlek alltid är gratis.
Att det ska vara så svårt att ta emot utan att kunna ge tillbaka...
2009-03-10
  > Nästa text
< Föregående

Hannadraken
Hannadraken