April 1940 - ett tyskt flygplan över Göteborg - "Hesa Fredrik" ljuder - vattenslangen dras upp på vinden, mammor med småbarn rusar ner i källarnas skyddsrum i det stora bostadshuset borta på gatan -en gammal moster vägrar att stiga upp. "Ska jag ha granaten, så ska jag ha den i sängen" sa hon lakoniskt. Då skrattade de vuxna.
Men det var en felnavigering, destinationen var Norge. Alla barnen i Böö folkskola fick ledigt och vi evakuerades till sommarlandet vid Mjörn. Isen låg på sjön och vi badade!

Scharlakansfeber - 5 veckor på Epidemisjukhuset.
Den långa korridoren ändade i ett litet veranda-läsrum med korgmöbler och fyllda bokhyllor. Där läste jag ut alla de små röda böckerna från "Barnbiblioteket Saga"- och lärde mig mycket gammaldags etik och moral. Jag var helt ensam i min sagovärld. I det rummet tycktes solen alltid skina.
Men ditvägen gick genom den stora salen med "öronbarnen". Det var en komplikation till febern- och utan penicillin, var det svårt. Alla dessa små barn med sina omlindade huvuden, gråtande efter sina föräldrar som jag vid besökstid kunde se stå utanför fönstren, där de försökte få kontakt med sina barn.
Närmast mitt rum, där jag låg ensam, eftersom jag var helt frisk, var en sal med svårt sjuka barn med äggvita - en annan komplikation. En liten flicka bakom en skärm var döende. Jag brukade sitta vid hennes säng och berätta ur min sagoskatt. Allra sista dagen hon levde fick föräldrarna komma in med skyddskläder på och säga farväl till sitt barn.