Hon står naken

framför spegeln

Vit som elfenbenskusten

Blå ådror som floder

i landskapet

Vitt och blått

som i en stolt fana



En droppande handduk

Torkat hennes heliga

Templet i vattenfallet

Njutit av rening



Kvällen är sen

Det ringer på dörren

Känslor

Blandas med undran



Hon öppnar dörren

Regnvåt möter hennes blanka


- Var kom du ifrån


- Får jag komma in, jag saknade dig


- Du droppar, ta av dig så ska du få en handduk.


Deras blickar möts


En lång stund i tystnaden


När natten fångar dem


Är de båda så lika





Efter en varm kopp te

En viskning hörs


- Sov hos mig i regnet.


- Sova blir svårt i månljusets sken
men jag stannar gärna över natten


- Din hy är som månen, kanske är du hennes syster?


- Då är du solen i dess vitaste skrud.


- Det är fint att ha dej hos mig.


- Ja min vän, vi hör ihop.


I ett evigt kretslopp är jag din spegel.