Ser den flicka
som aldrig var jag

men som jag
längtade att vara

sorgens fågel
bodde i mitt öra
viskade sina sorgliga toner
in i mitt huvud



Men kärleken kom

och kärleken lyfte och bar

över bråddjupet
där skräcken bor

väckte glädjens sång
i mitt inre

och visade
hur glädjens toner
kan finnas tillsammans
med smärtans tunga moll

befriade mitt skratt
att glittra


byggde sin bro
av ljus

över mörka vatten

gav ljus som leder
i den villande skogen

skapade åt mig ett bo
bäddade

med ömhetens händer

min tanke till ro