Den sena timmen är inne.
Hela världen har släckts ner.
Mörkret finns överallt
utom i de ljusglimtar som glittrar till
i ögonen på dem som väljer att
stanna i skuggorna.
Små svävande ljusprickar i allt
det svarta.
Jag vet att hela världen sover.
Allt liv i hela världen sover
utom mina tankar.
Tankar som aldrig finnar ro,
som väljer att hela tiden
hålla sig i rörelse, hålla sig flytande
för att inte försvinna.
Inte drunkna i det viljelösa hav utav
tänkta tankar, glömska och ljusgrått damm.
En enda blinkning, en rörelse, en doft
en blixtsnabb reaktion
som får allting att snurra ännu en gång.
Samma utslitna hjulspår,
samma otänkbara situationer.
För att bara hoppas att morgonen
inte dröjer.
Att dagsljuset än en gång
skall samla mina känslor.