livet sänder

återvändsgränder

bråddjupskaraktärer

i mina artärer

blodet som rinner

knappast hinner

bli rött och varmt

från sorgligt armt

söker mönster

ett öppet fönster

hjärnan står i tom förundran

själen i djup begrundan

varförordet har tappat sin mening

själv har jag blivit som en försening