Flickan förstod inte världen.
Försökte fråga sig fram men det räckte inte hela vägen.

Hon ville att världen skulle vara tydlig.
Istället var den otydligare för henne än för många andra.

Modern berättade hur fruktansvärt ont det gjorde när
flickan föddes. Vetskapen påverkade flickans liv. 

Hur kan man bli älskad när man har gjort någon så illa av att bara födas?
Hon ställde ledande frågor men blev lika besviken över svaren varje gång.

Moderns kärlek nådde inte fram till flickan. Och flickan trodde länge att hon
var en bortbyting. Att hon kom från en annan släkt.

Hur kunde flickan någonsin ha funnits i den här kvinnans kropp?
Det fanns inga fysiska likheter heller att finna tröstande fakta i.

Flickan försökte vinna moderns kärlek genom att vara osedvanligt hjälpsam.
Det lyckades ibland. Men någon kärlek nådde inte fram.

Andra känslor från modern, så som ilska, beroende,
förtvivlans hjälplöshet, nådde fram till flickan.

Känslor som gjorde henne rädd och osäker. Hon fick ensam bära
livets gåtfullhet och övertygelsen om att vara oälskad.