Sexton eller sjutton år i en stad
som kämpat för att hålla oss borta
du tog min hand i början av
en höst för flera år sen

industri

du är min sorts människa
jag kan se brännmärket i din nacke
en kulvert under en del av staden
som jag känner allt för väl
vi sparkade skallarna av det som höll oss där
med rödsnörade kängor

Vi ville
Inte vara
Vidingsjö och trägårn
Oräkneliga kyssar mot en tegelvägg
Jag skrapade upp ryggen på gamla minnen

Och våra skallar var tunga
Av allt som fanns i våra föräldrars barskåp
Och vi brände hem genom natten
Och borstade varandras andetag ur håret

För de som var lite vildare
Lite mer experimentella
eller lite ledsnare
Fanns cannabis och meth
Men vi nöjde oss
Med att kunna dra halsbloss

och vi fick lära oss
att sucka åt de som gjorde fel
lära oss
en gräns mellan stackars och fördömelse
men gränsen var suddig

Det var en villagata för länge sen
och jag går aldrig förbi där längre

när man är kär är det svårt att skilja
på rätt och fel

men den meningen använder jag bara

för egen del