som filmen genom mina fingrar
rör du dig långsamt bakåt

det är sekvenser
inte bilder av ögonblick
som ristar motiv i stenen

på andra sidan glaset
byts ansiktena ut
nya främlingar passerar
rakt igenom rummet

då och då vinglar du till
tar upp en kritbit
och ritar två vita streck
som korsar varandra

när stenen faller i en ny ruta
ställs stegen åter upp mot väggen

jag fortsätter att iaktta din rörelse
tills vi står brevid varandra

ögats dörr öppnas

du tar min hand
vi lämnar rummet, stenen
och den vita duken bakom oss

filmen slutar att flimra