Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Mitt underbara liv

 

Jag befinner mig vara på samhället botten just nu.

Men det är inte många som tror det. Mitt belevade sätt och propra yttre, får många människor att tro att jag  innehar någon chefsbefattning. Ja, det har varit en lång väg att vandra, ditt ned. Där nere där sådana människor befinner sig som mår riktigt dåligt. De mår dåligt inte bara fysiskt, utan även psykiskt. Hur hamnade jag då här nere? Ja, låt mig säga som så att det har varit en lång vandring hit ned. De som befinner sig här nere går antingen ned sig psykiskt eller fysiskt, eller så tar de tag i sin livssituation och blir självständiga.  Ja, när man är lönearbetare så är det arbetsdagen som ger en struktur. Nu i min situation gäller det att skaffa sig en inre struktur till att forma dagen.  Det är nu jag testas, ifall min tro på det jag tror på håller.

Sedan en tid är jag nu i utvecklingsgarantin. Där Studiefrämjandet fick agera från uppdrag av Arbetsförmedlingen i att  se till att få ut mig i arbete. Handläggarna där kallades för coacher. Jag fick en coach som var i trettio årsåldern. Jag kallades till ett första samtal  med henne per brev. Då jag klev in i hennes rum, så blickade hon på mig med ögon som var lite beslöjade. Det första intrycket jag fick av henne var att hon var liten och nätt.  I samtalet med henne hörde jag många nyandliga floskler som  " Komma i harmoni med sig själv och arbetslivet " samt " ens inre avspeglar det yttre" och "Varje dag kan man lära sig något." Ja, i och för sig stämmer det, det hon sade. Men ibland klingar sådana ord falskt. Det måste komma från rätt mun för att orden skall bli trovärdiga.

 Det första jag fick höra efter det att jag fyllde i försäkringskassans närvarorapport. Var att ifall jag inte tog en kopia på den ifyllda närvarorapport, skulle hon inte i framtiden skriva under någon sådan rapport mer.  Två månade förflöt och jag kände att något inte stod rätt till med henne. Hon radade upp sina misstag och fick det att se ut som jag gjorde dem. I alla fall så gjorde hon något gott. Hon såg till att jag fick praktisera på en folkhögskola här i Norrköping. Jag gick med en äldre lärarinna och lärde romer förberedande svenska.

På kafferasterna så samlade lärarna sig oftast i lärarrummet. Folkhögskolan hade flera filialer. Den filialen där jag verkade, hade mest romer. Några bland lärarna som hade hand om romerna pratade mest illa om dem, ansåg jag. Lärarna pratade om alldagliga saker och tog upp saker som inte engagerade mig. En dag såg en lärare till att jag i sista minuten fick åka med till folkbildningens dag i Linköping. Med de andra lärarna. Där hörde vi bland annat en politiker som nog var folkpartist som sade att folkhögskolan måste fortfarande finnas då eleverna där får utrymme att växa som människor. Reflektion och alternativa tankar över samhället och livet samt att bli hela människor. Ja, ni vet hur politiker kan låta. Men de folkhögskolelärarna jag pratade med efteråt, ansåg att så är de på folkhögskolan.

Dagen kom då lärarinnan skulle utvärdera mig, ja det gör sådant där också, på folkhögskolan. Hon sade att det gick mycket bra med romerna i klassrummet och att jag hade en jättebra kontakt med eleverna. Ja, nu är det så att jag är rätt så luttrad när det gäller vad folk säger till mig direkt, sedan vad det så säger då jag inte är närvarande kan vara något helt annat.  Men en sak tog hon upp som jag tyckte lät spännande det var "Jo, Andreas, du kan inte läsa av de sociala koden här bland lärarna då vi pratar under fika rasterna. Du säger en massa annat som man inte skall säga här." Jaha, tänkte jag då. Ja, det hör till bilden att jag ibland ställer mig lite dum och låtsas inte veta så mycket. Jag frågade henne om hon menade den gången då jag frågade ifall någon kunde förklara för mig vad andligt var för något?

Lärarinnan skakade på huvudet. Så jag frågade igen, ifall hon kunde ge mig något exempel då jag inte följde koden. Jag frågade igen "Kan det ha varit den gången då jag reste mig upp och sade att hur kan en atmosfär av växande mognad komma tillstånd på folkhögskolan då ni lärare pratar illa om romer och annars pratar om alldagliga ting"?Lärarinnan såg ängsligt på mig och rodnade lite. "Ja, Andreas, sådant säger man inte." Sedan  innan julen 2008 så blev jag avtackad av skolan i aulan. Andra elever som gjort sig förtjänta på något sätt tackades också av. Sedan blev det gemensam fika med eleverna och lärarna. Jag fikade med romerna.

Tillbaka då på studiefrämjandet så fick ville min coach "jättegärna prata med mig." Jag satte mig ned och lyssnade och fick höra att lärarinnan hade ringt och sagt till coachen att jag inte kunde läsa av den social koden. "Ja, Andreas du har aldrig haft möjlighet att lära dig att läsa av den. Jag har jättestark intuition och det känner jag att så är det, Andreas." Jag började få nog, men det märkte hon inte. "Sedan angående dina arbeten och varför det som skedde hände så. Det beror på att du är så stressad att du inte kan greppa helhetsbilden." Jag satt där och börjad ladda upp. Det rätta skulle ha varit att ta det hela med humor, men just då ville jag inte skoja till det. Så hörde jag vidare. "Ja, Andreas angående den sociala koden så känner jag att du inte kan läsa av den här heller, på studiefrämjandet." Jag satt kvar och tittade på henne, i ett laddat lugn frågade jag ifall hon kunde ge mig ett exempel. "Nej, Andreas, inte just nu. Men det jag så vet är att det är viktigt att vara närvarande i nuet inte stressa" fortsatte hon så.

 Hennes låtsade inkännande attityd fick mig att vilja vara någon annanstans. Till saken hör att hon leder chi Qing på fredagar för de långtidsarbetslösa. Då var jag med en gång och hon föreföll mycket osäker i det att hon bläddrade i en bok inför varje övning . Jag visste också att flera andra äldre kvinnor som hade henne som coach, var tvungna att praktisera som städerskor.

Jag avskedade mig i det jag sade: "Att nu projicerar du, i närvaron som är du". Vilket är min personliga uppfattning om att hon gjorde.. Hon skall inte ha med människor att göra är min åsikt. Dagen efter kontaktade jag hennes chef och bad att prata med henne och min coach. Jag fick tid och tog då upp alla missförhållanden som hon hade åstadkommit. Som hon nekade till i samtliga fall. Jag undrade ifall hon förträngde eller glömde händelserna. Hon blånekade till att det överhuvudtaget hade hänt någonting. Jag sade så att jag hade full förståelse till att hon nekade till det inträffade, då hon nog inte skulle erkänna det framför sin chef. Men jag framhöll att det var viktigt att hennes chef fick reda på vad som hade hänt. Sedan sade jag också att vi höll på att reda ut något, som man inte gör i Sverige då man följer den sociala koden, nämligen försöker lösa en konflikt.

I sådan situationer är det viktigt att vara lugn och saklig. Jag sade att lösningen för mig bestod i att få en annan coach en henne. Kom även med förslag på hur studiefrämjandet skulle kunna ändra på sin arbetsrutiner. Samt att vi arbetslösa är i underläge gentemot coacherna. Och i beroende ställning till dem. Jag tog också upp att det som gäller i en konflikt är att man är närvarande i  en vilja att lösa den.

Jag avslutade med att säga att det nog fanns flera som hade åsikter om coachen, men att det inte vågade träda fram. Ja, jag fick en ny coach. Jag kan säga såhär då att jag kommer att tänka på den tibetanske munken som tackade ödet för sina svårigheter. Då kineserna tog hans hem och de ting som betydde något för honom.  Till slut hade han bara en matta som han mediterade sittandes på.  Han menade att nu då allt materiellt fråntogs honom, kunde han koncentrera sig på livets väsentligheter.

Eller så kan jag ta fasta på att det egentligen  är vi själva som regisserar våra liv.  Vilken roll vi spelar på livets scen, bestämmer vi själva.  

Det är bara att se allt som sker,  som en utmaning och något jag kan lära mig utav

Ja, det kom jag att tänka på nu då jag blivit utförsäkrad från a-kassan

 




Prosa (Novell) av Mr Lindemann VIP
Läst 504 gånger och applåderad av 33 personer
Publicerad 2009-03-19 10:50

Författaren Mr Lindemann gick bort 2012. Texterna finns kvar på poeter.se som ett minnesmärke på den avlidnes och/eller de anhörigas begäran.



Bookmark and Share


  walborg
Du Lindemann följer Din inre sanning men världen tar inte emot Dig. Känner Du igen Jesus som led? Du behöver inte bli ett offer eller en hjälte genom att lida som han - han gjorde det för oss alla i vår brustna värld. Kan Du förlåta den brustna och gudsfrånvända världen Lindemannn? Du kan aldrig få den bekräftande sanna miljö Du söker utan att gå under själv - i onödan faktiskt - eftersom Jesus redan gjort detta. Förlåt oss alla som skadat Dig.
2009-05-21

  Gisela Nordell
du skriver
väldigt trovärdigt
"ja det har varit en
lång väg att vandra dit ned"
till samhällets botten
känner igen mitt försök
klara koderna
på Karolinska sjukhuset
-ett Sjukt Hus
2009-05-08

  firefire
Mycket viktig och avslöjande text,som visar ännu en gång hur illa ställt det är här i vårt samhälle och hur de redan utsatta trampas på än mera.Både du och romerna och de andra sanna människorna som vägrar att följa omöjliga sociala helt oacceptabla koder! Stå på dig! och lycka till nu när du är utförsäkrad Tror på dig och ditt sätt! och beundrar ditt lugn,själv hade jag nog rasat och högljutt protesterat osv...fast jag vet att det inte är så klokt.....
2009-03-26

  Ewa-Britt Nilson VIP
Det viktigaste
att det gick bra
med romerna i
klassrummet var
tog den poängen
det betyget vägen?
Var de alla blinda?
Gode Gud Andreas!
Romerna hade
behövt Dig!
2009-03-23

  arie
"Det är bara att se allt som sker, som en utmaning och något jag kan lära mig utav..."

så viktiga ord!


Tack för samtalet tidigare idag; Det var mkt givande att prata med dig i telefon tidigare idag / mvh Ari
2009-03-23

  Carola Zettergren
SUPERBT!!!!
2009-03-22

  Eva Enjebo/Drugge VIP
Jag gillar att beröras
och du berör
2009-03-22

  ¤Anne¤
Vilken läsning! Till det yttre blir man alltid sedd först det är synd att människan aldrig lär sig att ta steg bort för att lära sig människan under, Nu kanske din text inte handlar just direkt om detta, men det vi visar innanför dörrarna borde väl vara samma person utanför?
stå på dig!!!! Du styr i slutet ditt eget liv även då det inte alltid känns så!
2009-03-21

  L-G
Tack för att du delar med dig av detta- ibland e det nog så att om man vill vara med i de omedvetnas umgänge nså får man nog förställa sig och tids nog inser man att det inte fungerar för någon fast en del väljer ändå att vara kvar för annars e man ju INGENTING :-).

Var rädd om dig
/L-G
2009-03-21

  Eva Langrath VIP
Kristall klar samhällsanalys. Tack.

Eva
2009-03-20

  Sladjana Zubcevic VIP
Tack för underbar läsning!
2009-03-20

  Epione
Den här texten borde du dela med dig av i fler forum.
Mycket bra ordat.
En klok man du..:)
2009-03-20

  KristinaE
.. läser och känslan växlar mellan ilska och vemod - har något mer än en matta kvar men livet har i nuet ändå gett mig möjlighet att fundera över vad som sker omkring mig - börjar bli trött på att vara med och uppfinna hjulet en gång till - trött på att höra 'ord' från coacher som inte vare sig besökt samhällets botten eller topp - jag har haft förmånen att besöka båda och även haft möjlighet att leva många dagar i mellanskiktet.
Din text får mig att tro att den som berättar också har ett liv och verkligen levt detta på flera nivårer vilket ger vishet och insikter..
.. om att vilja leva och använda dessa insikter där de passar in, om det nu finns sådana möjligheter utan att bli en fyrkant som skall passa in..veta den 'sociala koden'
.. vem äger den sociala koden/rätten till vad som anses korrekt??
.. vem är en fyrkant om hon/han är människa, vem?
Coachen?!!
2009-03-19

  Cosmic Johanna
Mycket bra skrivet,

du är en vis man som det kommer att gå bra för oavsett a-kassa,

bilden om munken i slutet säger allt!

Du får ge ut en diktsamling, eller skriva notiser till tidningar,
varför inte krönikor.

Ta vara på ditt underbara liv.

Tack för underbar läsning, du berör!
2009-03-19

  Blodros
Tyckte om denna text...fastna direkt för innehållet..och för dess språk,(ditt sätt att berätta på).
2009-03-19

  -Ulla Tilemo- VIP
Det finns nog en hel del kloka tankar inkapslade hos dem som skulle behöva ha med dem på jobbet varje dag. Isynnerhet de som arbetar med människor. Men det verkar nu vara så funtat, att man ska jobba ihjäl sig först, och sedan kanske bli lite ledig. För att hinna reflektera över vad man gjort, och vad man borde gjort. Här finns många uppdykande tankar, som alltid i dina texter. Jag lyfter på hatten. Igen....
2009-03-19

    ej medlem längre
Bra skriftat detta!
2009-03-19

  Miss Mod VIP
Tack för god läsning, detta drabbar alltför många i dagens "alla ska med" Sverige. Där jobblinjen glömmer arbetarna.
2009-03-19
  > Nästa text
< Föregående

Mr Lindemann
Mr Lindemann VIP