Det finns en känsla som kan vara underbar,
en annan känsla kan vara hjärtgripande.
Vissa förstår sig inte på hur det kan vara när andra mår så dåligt,
och de har grävt djupt i gropen,
de orkar inte stå på sina ben och fortsätta.
Havets djup blir bara djupare och djupare,
oc hdet finns inget öppet hav på långt håll.
Denna människan har burit på sin spade och smärtan i bröstet,
och det gör lika ont som att se sanningen,
men tårarna rinner ner sakta,
med tålamod i väntan på att ljuset ska närma sig
och smärtan ska försvinna.
I ögonen ser man sorgen och vad personen har gått igenom,
men ändå finns det lite hopp kvar i ögonvrån.
Denna människan är beredd att gå igenom vadsomhelst för att nå målet,
och bli älskad av alla.
Denna människan bryr sig inte om såren som svider,
och den mentala smärtan som personen bär på.
Så länge det finns hopp,
så finns det en längtan djupt inne,
som tilltalar en att fortsätta kämpa...