Vem är jag att döma den som plågar
pinan ändå satt att resa sköld
samhällskroppens nöd är skammens böld
fyller allt med ord för den som frågar

skuld är själva namnet på all stöld
vägs på alkemisters svarta vågar
binder samman allt med lögnens bågar
där är permafrostens sanna köld

Ändå talar jaget om den andra
hon vars skada vårdar ömt min skam
tagg av självets fruktan att bli visad

ensamheten utdömd för att klandra
varje ord som talas och förs fram
dödlighetens maktfullhet bevisad