Gradvis förskjuts ljuset
skuggorna får andra vinklar
böjs som visarna på en främmande urtavla
ler mot dig och viker undan
och ditt språk är ett enda kristalliserat ord
det sista talet innan oändligheten
visarna knutna kring sin egen axel
en tunn stråle virad kring urtavlan
du vidrör urverket, stilla
kugghjulens snöflingeperfektion
smälter till ljus
under dina händer