Sparvarna och plåten
dina klättringar på taken
över husen som en fågel, som en flykt
där du springer dig förlåten
kastar av dig sorgen, naken
står du ensam som en fågel, som förryckt
och fjädrarna och dunen
du springer som ett barn
mellan husen som en fågel, som en flykt
men vingar under huden
är allting som finns kvar
över huset flyger fågeln som du ryckt
ur omloppsbana, loss ur sömnen
och hon flyr nu som en hind,
som en fågel över muren som du byggt
och duvorna och drömmen
hennes skratt i mojnad vind
glider undan som en fågel, som en flykt