Redan medlem?
Logga in
att rensa samvetet med eld och sandpapperdimman famlar i mig glashuset stenar sig själv och allting går och går men klockan står alltjämt stilla Vart tar ljuset vägen när ögat blundar så hårt att det enda man ser är ett rött skimmer... som om världen börjat blöda? Drömmen fasar ut mig filar ner ojämnheterna allt som inte riktigt passar in resultatet blir en slät massa helt utan mig... i mig... som mig jag försvann... poff... borta... inte ens punkterna fick vara kvar /
Fri vers
av
Jonny Larsen
Läst 195 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2009-03-28 01:38 |
Nästa text
Föregående Jonny Larsen |