Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

att rensa samvetet med eld och sandpapper



dimman famlar i mig
glashuset stenar sig själv
och allting går och går
men klockan står alltjämt stilla

Vart tar ljuset vägen när ögat blundar så hårt att det enda man ser är ett rött skimmer... som om världen börjat blöda?

Drömmen fasar ut mig
filar ner ojämnheterna
allt som inte riktigt passar in
resultatet blir en slät massa
helt utan mig... i mig... som mig

jag försvann... poff... borta...

inte ens punkterna fick vara kvar

/




Fri vers av Jonny Larsen
Läst 195 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2009-03-28 01:38



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Jonny Larsen
Jonny Larsen