ser ögonen mig inte? fastän jag står nära.
hör öronen mig inte? vill de inte ta mina ord.

de vill inte se dig. nej.
inte dina ögon fulla av
tårar
ledsamhet
och gråt

de vill inte höra dig. inte ljudet av dig.
inte din röst full av
frågor
kärlek
och rädsla
ljudet som smyger sig in i de och fryser deras blodådror till is.
som får deras hjärtan att mörkna till kol
(snälla sätt inte eld på mig!)

Det enda de ser är tillbaka
ser tillbaka på vägen de gick
på förgångna liv som påminner mörkt.
som en söndertrasad verklighet som ger upphov till frestelse
att döda

döda andra människor
liv som inte gått under
som inte söndertrasats
liv i en fantasi, i människans plågande önskedröm

det är känslokallt.

men
kära, ni glömmer.
vem ni var förrut?
vem som levde det söndertrasade livet?
huvudpersonen som inte förstod
bara blev påmind åren senare




jag är bara ett barn med ett oskyldigt hjärta
som ser på världen som är i ständig smärta.

bara ett barn.
som ser vad som egentligen händer.
ett barn
som också förlorar mitt barnasinne

när åren har gått.
tro mig, jag vet!