Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Självkrig! och röd! och röd i mitt vita öga!


stamma min hackande tunga i munnen
dra ordet ur magen med båda händerna

förödmjukelsen
jag slickar för att leva

spruta fontäner av mod ur min halshuggna skam

eller

sjunga mildljuvtyst om den dröm som stannat


                    *


när det bränner bakom ögonen
och jag ska till att sova
knövlar jag ihop morgonrocken
till något människoliknande

letar
tröstläge för munnen

så stenen
öppnas

det är händerna ner i skiten
som är vår enda
klarhet

i kloakerna
där allting lever
och firar ner sin gyllene dröm


                    *


jag föddes mitt i seklet
mitt i stan
mitt itu
ibland värkte en fiskmås i skyn
ibland var det tisdag
och en skolplansch med
gullvivor
jag lägger det vänstra
benet över det högra
överallt har jag
hud med hår eller fjun
längst in har jag drömmar och ett
måste med ängsliga hängslen

jag ska ner i en grop med en pitbullterrier
fort ska jag ner dit
och tänderna ska glimma av här och nu
vapen ska jag inte ha
de ska ha tagits ifrån mig
det är bara mina händer
och den av
oss som kan samla
mest raseri




Fri vers av Göran P Rödholm VIP
Läst 735 gånger och applåderad av 19 personer
Publicerad 2009-03-29 00:41



Bookmark and Share


  /Isabel
Blir smått lycklig när jag hittar en så här bra text! Välskrivet och med mycket känsla i språket.

Tack
2011-04-16

  wayward - taiga
fan vad den här är bra. jag älskar den här dikten.
2010-11-06

  Per Teofilusson VIP
Ja, det här är. bra.
2009-06-15

    resilient
Men, vilken hand du har med orden!
*en som också brukar knövla ihop morgonrocken till något människoliknande ibland*
2009-06-05

  Nina V A
Oj! hey det här är riktigt bra, bränner och fäster , höga bränningar emot kroppens tvära klippkant.
Deformeras eller skulpteras vid ögats kast, röd sträng och infernot av känslor och (mot)viljor. Jag alldeles särskilt gillar mellandelen, kanske är jag en kloakråtta – hur som, språkflätat mycket tilltalande med bilder som känns vidgande både i öga och lunga. Gott!
2009-05-01

  wayward - taiga
jag har aldrig trott på kommunismen, jag kände redan som det barn jag var, att längtan inte rymdes där, när alla på fritids skulle göra saker tillsammans, gärna med andra fritidshem, då rymde jag. jag stack, och upplevde en oerhörd lättnad av att skita i dem. jag vet inte om vad den här dikten handlar men den här dikten vill jag bokmärka.
2009-04-19

    ej medlem längre
denna självrannsakning, ja... skamrannsakning, skamrannskakning, skuldrannskakning över detta att få vara till, få tillåtelse att leva i en grop med pitbullterrier, få tillåtelse att vara i den egna kroppen alldeles för sin egen skull. Få tillåtelse att vara fjunbeströdd och växa in i det som kallas man och som är ett ord som man använder när man inte riktigt vill rikta vapnet och fyra av.
Du har med denna skrivit ännu en historia. Jag är enormt glad över att du vill dela dina meningar med tex. mej!
2009-04-02

  Elin R
Lite annorlunda måste jag säga. Men jag tycker mycket om texten.

jag föddes mitt i seklet
mitt i stan
mitt itu
ibland värkte en fiskmås i skyn

Det är fina rader.
2009-03-29

  Berit Robin Lagerholm VIP
Tre oerhört starka berörande dikter med jaget och lekamen i centrum.
Inre stridigheter och känslor som tecknas på ett oerhört närgånget och välformulerat vis.
Mycket starka alster som griper.
2009-03-29

    Jnåt
starkt, mörkt och vackert, inget för svaga hjärtan.
2009-03-29
  > Nästa text
< Föregående

Göran P Rödholm
Göran P Rödholm VIP