stamma min hackande tunga i munnen
dra ordet ur magen med båda händerna

förödmjukelsen
jag slickar för att leva

spruta fontäner av mod ur min halshuggna skam

eller

sjunga mildljuvtyst om den dröm som stannat


                    *


när det bränner bakom ögonen
och jag ska till att sova
knövlar jag ihop morgonrocken
till något människoliknande

letar
tröstläge för munnen

så stenen
öppnas

det är händerna ner i skiten
som är vår enda
klarhet

i kloakerna
där allting lever
och firar ner sin gyllene dröm


                    *


jag föddes mitt i seklet
mitt i stan
mitt itu
ibland värkte en fiskmås i skyn
ibland var det tisdag
och en skolplansch med
gullvivor
jag lägger det vänstra
benet över det högra
överallt har jag
hud med hår eller fjun
längst in har jag drömmar och ett
måste med ängsliga hängslen

jag ska ner i en grop med en pitbullterrier
fort ska jag ner dit
och tänderna ska glimma av här och nu
vapen ska jag inte ha
de ska ha tagits ifrån mig
det är bara mina händer
och den av
oss som kan samla
mest raseri