Han kände det nog på sig
Troligen
Han satt ute på verandan längre än vanligt och njöt av vårsolen
Tog sig tid att bara finnas

Blicken dröjde sig kvar och i tanken var han långt borta
Den våren såg han allt
Såg mer nu, där på verandan, än vad han sett under ett helt liv

Varje knopp
Fåglarna som skyndsamt byggde bon
Vildgässen i skyn

vårblommor som slog ut
Först vita och sen blåa sippor
Gröna blad och gräs som fick liv efter lång vintersömn

Vad han njöt den våren

Den sista