Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Minnesbild


Farmor ligger nedbäddad i sängen
Täcket är uppdraget över bröstet
och armarna ligger som stela pinnar
utefter sidorna
Naglarna är välvårdat korta
Det har farfar sett till
Han karvar försiktigt
med sin morakniv

Farmors kinder
är insjunkna
och av den en gång
så resliga kvinnan
finns inte mycket kvar

Jag är fem år
och farmor
det vackraste
jag vet

Pappa och farfar
sitter i köket
Kaffedoften blandar sig
med värmen
och lukten av bondgård

Jag kryper upp
bredvid farmor
Så nära jag kan
Hennes vita vågiga hår
är som rinnande silver
mellan mina fingrar

Hon är sjuk och ska dö
fast ingen
har sagt det

och när farmor ler
mot mig
ser hon redan ut
som en ängel




Fri vers av Sofie Viktoria
Läst 569 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2009-04-01 09:34



Bookmark and Share


  blaite
Den får det bli. Så naken och ärlig. Som berättat ur ett barn ögon
2010-10-05

  frantic VIP
hade velat applådera den här
och några till men tji.. det gick ej
så det får bli kommentarapplåd istället

verkligheten är
oförställd, naturlig och så nära att man kan ta på den
när farmor ler..
för barnet är älskat
och vet så och farmor också..
tyst samförstånd som väcker minnen,
när det osagda blir som vackrast

så.. applåder!
2010-05-02

  linlugg
Oj vad fint, blir nästan tårögd...Förstår känslan, den går nästan att ta på, så innerlig är den.
2010-01-18

  Kajsa Nilsson
Jag älskar den! Ditt minne, min känsla... Underbar.
2009-05-22

  Annette Andersson
Vilket vackert minne! Tack för att du delade med dig! Det öppnade mina dörrar till egna minnen...ljuva, vackra minnen.
2009-04-22

  Alfie M
Sista versen är så otroligt vacker i sin naivitet.
Bra skrivet!
2009-04-01

  Carola Bouvin VIP
Å så fin.
Du inger ett lugn i det du skriver.
//Carola
2009-04-01

  anits VIP
Så fint du skriver här,
sista versen säger så
mycket, vackra slut ord
på dikten
2009-04-01

  Elaine.S VIP
I dina ord finns ett varmt och behagligt lugn. En farmor omsluten av sin familj..i det trygga, vana. Just därför känns dina ord inte sorgliga utan självklara i sin betraktelse från ett barn som utan rädsla närmar sig sin farmor...tycker så mycket om raderna
"Jag kryper upp
bredvid farmor
Så nära jag kan
Hennes vita vågiga hår
är som rinnande silver
mellan mina fingrar"

kanske för att jag själv har liknande minnen, även i beskrivningen
av dofter...Närheten barn -äldre människor och naturligheten som ett barn står för är så rörande att ta del av. Vackert är även änglaleendet till slut, en fin närhet, väl beskrivet minne!
2009-04-01

  ramsesII
åldrandet är vackert/ men känslan vi bär med oss stämmer sällan med bilden som vi slutligen får se/ var stark/ ge allt du har att ge din farmor/ en dag kommer hon att tacka dig med sin kärlek.../
2009-04-01

    eva m h
Så fin!
2009-04-01
  > Nästa text
< Föregående

Sofie Viktoria
Sofie Viktoria