Du föddes med ljuset
i maj månad strax innan
sommaren blev till.
Livet slog hårt inom dig.
Det ville ut.
Det ville alltid längre bort.
Livet jagade genom
din kropp, genom dina ögon,
genom hjärnans
mörka sorgsna labyrint.


Det liv du fick räckte
till för en tvilling!
Inom dig bultar det av
ett grönskande ofött liv.
Inom dig älskar träden
genom sina rötter.
Lyssna till dem!
Lyssna till de dunkla
viskningarna och det
ljusa språket som ger
eko från vår barndom:
En ändlös sommar
fången i ett äpple.


Livet lille bror for
ut ur dig och slog
starka armar om alla
dom du mötte.
Människor med fastfrusna
lemmar lärde du att
så i jordens varma mylla.
En dag kom vintern in
i vårt hus. Döden stack
foten genom dörrspringan.
Mörkret brände oss.
Livet blev seende och
såg sin död, ännu avlägsen.
Knappt skönjbar.
Men drömmen om ett liv
har inte tagit slut.
Det är bara avståndet
som blivit lite mindre.
Och havet lite kallare.
Och våren dröjer lite
längre varje år -
men den kommer!


Jag står helt nära dig.
Fast borta finns du hos mig.
Inget mörker, ingen kyla,
ingen skräck kan jaga
livet från vårt hus.


Lyssna till den gröna
stämman i ditt inre.
Lyssna länge, även om
den knappast hörs.
Bär ditt liv försiktigt
som man bär ett nyfött
barn. Ingenting är
någonsin försent!
Allt växer, grönskar,
föds trots vintern och
det kalla mörkret.


Livet: det ljus du ser
den kärlek som du ger.