Du lägger blåtanden i fickan och klättrar uppför krönet
Tänker under tiden på hur du ska formulera dig
Säger högt: - Ja, det är jag, vad vill du?

Sen svamlar du om saker ingen vet nåt om
Trampar på minor som någon grävt ner framför fötterna
Det hinner inte klicka, det bara smäller

Så blir du en fläck på jordens yta
Ett mos av den brutna tyngdlagen
Tillintetgjord på en sekund

Havet nedanför viskar det alla redan vet
"Vinden blåser för att ingen bett om lugn"
Själv står jag och spottar i gräset

Tänker att nästa gång "någon" vill för mycket
offrar sig för laget eller för en publik
och glider fram i det gröna,

då är det inte bara gräs i fläcken, det ska lukta surt också
Tvi för fan, hoppas den dåren gnids långt och väl
och att det inte går bort ens med Vanish

Alla små väsen som faktiskt finns, men bara i någons fantasi,
håller låda och raljerar om den nya tiden
Jonglerar fyverkerier och stoppar upp sina husdjur

Beskådar dig och mig genom ett filter
Ser hur vi ser ut i ett väsens ögon
Kladdiga, små, håriga och grå

Och där ovan skrattar guden som vi inte känner till
Sen tittar den allvarligt en stund
och bestämmer sig för att upphöra

Det spelar ändå ingen roll, den fyllde ingen funktion
Den råkade bara vara en gud, den enda i sitt slag
men nu finns den inte mer

Du sätter din blåtand bakom örat och jazzar ned för kullen
Hör en melodi som ska förändra världen
Svarar sedan: - Ja, det är jag, vad vill du?