Häromdagen fick jag äran att träffa min 6 åriga systerdotter, och som alltid är det nog en glädje för båda parter.
Min syster dotter är en personlighet med många ord inom sig ( därför passar vi väldigt bra ihop ) och denna gång talade hon nästan mer än vanligt, men hennes ord oroade mig snarare än gladde mig, och när hon åkt hem var jag säker på det jag nu ska berätta.
Med en iver som bara ett lyckligt barn äger talade hon minst 5 gånger om för mig vad det har infört på hennes dagis, ett belöningssystem där alla barn fick en kula om det kunde sköta sig under tiden de var högläsning.
Fick man sedan en hel burk full av kulor fick man välja helt själv vad man ville göra.
Min systerdotter sa glatt med stor eftertänksamhet, att idag fick hon en kula i sin burk, något som aldrig hänt förut.
Smart tjej.
För jag tycker inte om det där sättet vi i dagens samhälle väljer att betygsätta våra barn i redan så tidiga år, och jag har svårt att tro att jag hade fått några kulor alls om jag gått på dagis nu.
Det värsta var dock när min andra lite äldre systerdotter talade om för mig vad de gjorde på hennes skola.
Det var ett liknande belöningssystem även hos dom, men det känns som att i och med att våra barn blir äldre så blir också metoderna snäppet grövre.
Där har det istället en stor gemensam pott av kulor, och sköter sig barnen får det sin andel av kulor, men missköter sig någon tas det bort kulor ur den gemensamma potten.
I mina öron låter det som något vi kallar för kollektiv bestraffning, och sådant får väl inte förekomma?
Och inte nog med det, min systerdotter kom hem och sa till mig att den och den i klassen inte skött sig, så nu fick dom vänta längre med att välja vad de ville leka.
Detta skapar i alla fall varningssignaler inom mig, för på något sätt skapar man nu undermedveten fördom emellan eleverna.
”Ja, men min klasskompis kan ju aldrig sköta sig så nu får vi aldrig göra något kul!”

Det känns inte som att det är en attityd vi ska odla i våra barn.
Ska vi inte istället odla förståelse för varandra, och få barnen att uppskatta de fina i sina klasskamrater?
Varför måste vi bedöma barnen redan innan de börjat skolan, är det inte illa nog att det sedan ska bli noga granskade tills det är minst 18?
Jag läser böcker för barn ganska ofta, och så klart är de inte alltid lugna och tysta, men kan man inte koncentrera sig fast en femårig pratglad tjej råkar prata lite för mycket vet jag inte om det är det man ska göra.

Detta är något vi bör ta allvarligt på. För en 6 åring pratar inte så mycket om en sak, om det inte gjort ett intryck på själen.