Detta är fortsättningen på texten "Han såg henne inte"

Hjärtat som farit upp i halsgropen

blev en klump som aldrig gick att svälja

Det hann inte bli någon chans att förstå

Att se livet ur hans synvinkel hanns inte

Flickan var åtta år när marken rämnade

Därefter är ett frågetecken

Först kom skammen över sig själv

När inte pappan tog henne till sig

Sedan kom skammen över att behöva säga ord som:

Jag har ingen pappa. Min pappa är död.

Att gå in i ett rum och se allas undvikande blickar

Skammen hade byggt bo i hjärtat

Skammen blev utanförskap

Ett utanförskap som aldrig har upphört

Som aldrig heller gått att förstå

Retrospektiva speglar sitter nu överallt

Försöken att förstå är oändliga

Hur ska man kunna förstå den som

inte kramade sin lilla beundrande flicka

Hon som stod där och väntade vid entrén

Troget varje dag stod hon där

Den flickan har väntat mycket i sitt liv

Nu är tiden för pusselbitar att falla på plats

De borde passa in och bilda något begripligt mönster

Tills dess sitter skammen kvar och gnager i henne

Klumpen av besvikelse har vuxit med sorgens olika ansikten