Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En konsertbetraktelse.


Skansen 2005-07-21

Min första Lundell-konsert.

Väntar. När kommer han? Hur ser han ut? Står med öronpropparna, beredd att sätta dem på plats.
En kvart för sent kommer han i sin prickiga skjorta och hans hår står på alla håll. Han ser gammal ut.
Första låten smyger igång och det gör jag också. Om det här är vintern så måste våren va på väg.. Kommer ihåg känslan man har i sig när de första vårdagarna kommer. Lundell tittar inte upp mycket. Det ser ut som om han är helt inne i sin musik.
Den vassa eggen sätter fart. Takten ekar i mig. Lundell sjunger vasst och ser fortfarande sammanbiten ut.
Jag är förundrad över att låtarna är ännu starkare live än på skivorna. Har hört livelåtar som tappar gnistan, men det finns ingen låt på denna konsert som känns mindre. Det kanske beror på alla i bandet, som alla gör sitt och lite till för att vi ska få det vi vill ha.

Har haft ögonen på en man framför mig. Han ser ej ut som alla andra. Hans kläder skriker 1975, han har en Mexicohatt och hans hår skriker om att bli klippt. Nu böjer han sig ner och letar i sin väska. Han river papper från en dagstidning, ställer sig upp, rullar pappersbitarna till två bollar och stoppar in dem i öronen. Jag ler och är lycklig över att jag kanske ser annat som inte andra ser.

Lundell tittar upp och hans ansikte är öppet för alla.

Tillsammans vi två. Den enda låten som ej fångar mig. Får ej ihop den. Den korta refrängen, som är bra, räcker ej till för mig. Låten blir en längtan till nästa låt.
Tittar på de omkring mig och ser ett gäng yngre killar framför mig. De hoppar, sjunger (läs skriker) och njuter. En av killarna kan vartenda ord i sångerna.
En äkta Lundellfan?

Chans. Härligt pianoklinkande och gitarrslingor. Jag funderar på varför hunden gråter. Är det för att han heter Chans?

Kollar in bandet. Ett härligt gäng. Har hört en del om Bark, men i mina ögon är det han som syns minst. Den jag ser mest är trummisen Andreas Dahlbäck. Han ler med hela kroppen och hela han rör sig, trots att han sitter ner. Han ser ut som Animal i Mupparna.

Hatschepsuts tempel. Mattias Torells fingrar som far över gitarrsträngarna, trollbinder mig genom hela låten. Lundells röst smälter ihop med instrumenten och det känns som om låten lever i mig. Ryser av låt och fingrar som rör sig över min rygg. Blundar.
Förlorad värld. Sätt på dej din vackraste klänning ikväll.. Känner förväntan, som man känner inför en helkväll ute. Marcus Olsson drar igång sin saxofon och jag är lost, åter igen.

Lundell ser lugn ut. Det ser ut som om han är lycklig.

Mannen framför mig sjunger högt. Hans armar är utbredda som en örns vingar och det ser ut som om han kan flyga. Han lever sig in i låten.
En äkta Lundellfan?

Öppen väg, öppen bil. Folk kan ej stå stilla. Alla rockar med, gammal som ung. Det är väl det som gör Lundell. Han fångar alla. Det finns något, som lockar till sig var och en av oss, i alla hans låtar.

Mannen framför sätter sig åter på huk och rotar i sin väska. Han tar fram texthäftet. Kollar något i texten, nickar och faller åter in i låten.

Vänd dej inte om. Kan jag inte. Händerna finns där på min rygg igen och jag vill aldrig vända mig om. Vill alltid ha bara de händerna på min rygg. Vill aldrig vända mig om och tänka på saker som har skett. Jag vill blicka framåt, men samtidigt leva nu.

Roadhouse Kirscheim. Det sägs att man kan ljuga för alla utom för Gud och sej själv. Tårarna är nära nu..
De försvinner när Hippie kommer. Glad över att få höra den innan många andra. Inte först, men innan den kommer på skivan. Den är ösig, rå och fastnar lätt i mina öron.

Kapten Kidd. En av mina favoritställen, i de låtar som jag hört, dyker upp. Jag vill kyssa en kvinna i en gatlyktas sken.. Hans röst är lika skör live som på skivan. Nu kommer tårarna.
Top hat. Ok ok. Var det inte dessa låtar som tycktes mig ytliga, innehållslösa och intetsägande? Det fanns inte en chans att huka sig. Det var bara att välkomna dem in i röran bland de andra låtarna.

Baby om morgonen. Känner armar omkring mig. Hans händer i mina. Håller hårt.
Lundell säger efter låten:
- Jag hoppas att du är här ikväll Baby.
Många med mig svarar inom sig:
- Ja, jag är här.

Kär och galen. Härligt härligt farligt farligt. Lycklig lycklig. Oh la la. Folk blir som tokiga. Ser människor i alla åldrar bete sig galet, för sin egen ålder. En tant brevid mig småstudsar upp och ner.
En äkta Lundellfan?
Tittar på hennes man och han ler lyckligt mot mig. Är han lycklig över konserten eller över att ha en sådan kvinna?

Killgänget är åter igång.
Det var dessa låtar, som inte jag heller, var speciellt angelägen om att höra. Men när jag ser alla som lever upp, då kan inte jag heller låta bli att ryckas med.
Det är gott att leva. Känns som en sammanfattning på konserten och livet. Får kraft och glädje inför att uppleva resten av mitt liv.
Det tar ett tag att hitta hem och det är gott att leva trots allt, sjunger Lundell. Är det inte så?

S:t Monica = allsång på Skansen. Saxofonen är åter tydlig och vild igen.
Om sommaren. 67 67. Älskling. Det regnar men Lundell håller oss varma.

Lundell lämnar scenen. Väntar och undrar vad som ska komma. Hoppas på Rått och romantiskt eller Rom i regnet. Funderar på det som alla här har skrivit. Vad ni vill höra och vad som brukas spelas.
Med folkets jubel kommer han in igen och kör Hon gör mig galen, till mångas förvåning. Inte min för jag har inte varit med förr. Återigen allsång. För mig en härlig avslutning, men en besvikelse för andra.

Som sagts innan, det kvittar nog vad han spelar när det är ens första konsert med Lundell. Allt var underbart. Människorna, regnet och musiken.
Jag stog där i 3 timmar. Det var lätt när jag hade en underbar man framför mig och den underbaraste bakom mig.

En äkta Lundellfan?




Prosa (Novell) av Marita Walldén
Läst 937 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2005-09-15 11:17



Bookmark and Share


    Deadhead
Den där texten blir bara bättre och bättre med åren.
2008-06-04

  Wretling
Du beskriver så bra hur det är att vara på en konsert med någon man verkligen beundrar. Lundell !!!! :D
2005-11-25

    Deadhead
Knäckande bra skrivet! Jag gillar redan Lundell och jag tror du får fler att lyssna på honom om dom inte redan gjort det.
2005-09-17

  Roger VIP
Kritiken först. Du skriver mycket bra, levande och detaljerat. Kanske en av de bättre konsertrecensioner jag läst. Skicka den till en tidning och du får gå på gratiskonserter resten av året. Jag blev helt avundsjuk på dig som fick stå där och lyssna på Lundell och alla de härliga låtarna.

Men om jag fick välja hade han spelat "Levande och varm" som avslutning. Det är poesi, ångest, liv, död och livsglädje i en underbar röra...
2005-09-17
  > Nästa text
< Föregående

Marita Walldén
Marita Walldén

Mina favoriter
Ord
Mimmi
Det borde vara vi