jonathan idag vaknade jag med en konstig känsla
den släppte mig inte förrän jag steg ur sängen
du höll mig ömt kvar då jag skulle stiga upp
drog mig intill dig och sa - vi ligger kvar hela förmiddan...
så log du och jag lovade dig på hedersord att inte stiga upp
inte för att jag ville heller, det var ett lätt löfte jonathan...
vi låg kvar i flera timmar och kramades och pratade
busade och betedde oss som småungar
dina ben mot mina är så himla långa då man jämför
fast jag har så långa ben
mina fötter ser ut som små dockfötter mot dina stora
du har så vackra fötter jonathan, världens finaste
den där lilla gesten du gör då du har nåt bus i görningen
får mig att känna mig som då jag var liten...det bubblar skratt
inom... just då...och stor förväntan!
jag skrattar och tappar andan i dina försök till pajas
och tappar andan inför dig då du kommer intill som man
du är man och jag kvinna jonathan
vi älskar varandra
du & jag
jonathan