En efter en lades till, fogades ihop, tätt tätt. Ni utgör min mur ni är mina tegelstenar era själar är min fogmassa ni smälter samman… ibland har jag svårt att avgöra vem som är vad. Ni flyttar, leder mig genom en ändlös labyrint där går jag balansgång barfota med avgrunden under mina fötter för ni utgör då ingen mark, ingen säker avsats att stå på. Mina tårar sjunger klagosånger, och jag ler…