Dammtunga tid.
Farmors liv.
Eino Hanskis basturökta finska vinterkrig.
Helsingfors och motorcykelvelodromen
allt är ruiner nu.
Barnet som tappar smöret på vägen till marknaden.
Tiggarmössan blir en tårars fontän.
Och goda feer skänker inga önskemynt.
Och kupongerna räcker inte till.
Oknussliga kvinnor som knappt tar illa vid sig av ännu en våldtäkt.
Hårda styva medvetanden spottar sig fram längs smutsvägen.
Smärtan sitter djupt begraven i Silja lines bogvisir,
och därför måste vi titta hatiskt på zigenarmammorna
som påminner om okrossbara pansaramazoner.
Savstinkande venus berg, och billigt hötorgs 90-tals tyg.

Håll mig hårt farmor!
Så jag orkar lyssna om din tid.
För du har sett det billiga skrotet föröka sig,
och smitta ner ditt liv.
Håll mig hårt farmor!
När jag andas in duster av tabacparfym,
sväljer den degiga salladen,
står i tropikbaren och försöker ha ironiskt kul,
det är inte fint, inte vackert.
Paketprisen, och de trötta lyxförsöken
Det är inte lyx,
och både du och jag vet att vi förtjänat lyx
Lyx

Släta skinnhandskar, jaguarer, och reguljär flyg
Du vet att vi förtjänat det
Lätta sinnen, djupa samtal
Du vet att vi borde fått vara kvalificerade
Nogrann omsorg om våra närmaste,
entrepenörslikt välgörande.
Åh farmor varför vart vi aldrig sådana!
Rakryggade relationer, rättframhet,
framsynthet, rationalitet.
Det skulle varit vi farmor, det skulle varit vi!
Deformerade av den förbannade verkligheten,
varför är vi inte i våra drömmars liv.
Du och jag farmor,
det skulle varit vi!