allting är sig precis likt utanpå
enda skillnaden är att allt
har förändrats

borta är anarkin som kapitulerat
under konformitetens ramar
stereotyperna har segrat
över alternativa kläder
slaktat tonåringen med trubbig sax
för att ge plats åt kvinnan
den vuxna

fega frisyrer
vilar så missklädsamt
mot åldrande hjässor
som om de aldrig gjort annat

händer som tidigare knytits i
ungdomlig frustration viftar nu teatraliskt över
investerade vuxenpoäng och tillrättalagda liv

hur har hon lyckats undvika dem
så flitigt utan minsta ansträngning

hela livet inte ett endaste ett

allt hon förmått är
att slösa sitt till synes fruktlösa liv
utan ett enda mål i sikte förutom att se
begränsningarna torna upp sig
på sin livrädda horisont

så passande för hennes
invanda stagnation
samma dag ut dag in

hon ser på er och undrar hur ni gjorde det
stöptes så oundvikligt i former ni aldrig ville

är det inte ett berättigat svek hon känner
inför alla deras imponerande bedrifter
hon som en gång trodde sig
äga stolta svar


horisonter av olikhet
har trängt sig emellan
osynligt som radioaktivt damm

var det kanske ett medvetet val
att aldrig välja
så att livet skulle välja till henne
göra henne till någon
hon aldrig ville bli

en som
inget äger
inget behöver


ändå saknar
allt