Inne i Pressbyrån på Västerås centralstation stod en gammal man och bläddrade i ett magasin. Han såg inte ut att vara någon resenär, utan mer en planlös vilsekommen vandrare - lätt ovårdad, darrig på händerna och skumögd. Tankarna vandrade som de ofta gör och jag skapade en värld åt mannen.

Förmodligen ensamstående, inga eller få vänner, bor fortfarande själv eller möjligtvis i egen lägenhet på servicehus - kanske på Oxbacken eller på Herrgärdet, men han har inte ork att ha hand om sig själv, sina kläder och sin hygien. Rocken borde definitivt tvättas. Tror nog han hänger ut sina skjortor på vädring istället för att tvätta dem. Säkert en gammal Asea-ingenjör som i sina bästa dagar spelade tennis med träracket i vita shorts och vit piké på rödgrusplanerna vid Fridnäs i Stallhagen. Inte omöjligt att han hade sommarhus på Almö-Lindö och tog Elbafärjan dit tillsammans med frugan (Asta?) och barnen (Hans och Beatrice?) på fredagseftermiddagarna i juni och sedan var de nog där under hela industrisemestern - bortsett från en veckas bilsemester i Norge. Barnen har väl sina egna problem nu att ta hand om och sina egna tennismatcher att skynda till. Kanske fick han ett påskkort som han tummade på hela dagen och som tog honom tillbaka till påskmiddagar med släkt och vänner.

Tankarna drog förbi. Det blev min tur att betala - en latte och fyra batterier. Den gamle mannen fortsatte att bläddra bland tidningarna.  Nu höll han i ett så kallat magasin för den moderna mannen. En tidning på högglansigt papper fylld med närgångna kändisreportage och initierade artiklar om allt som är inne varvat med uppslag med de senaste hightec-prylarna och krönikor om ämnen som Georgiens bortglömda vindistrikt och andra livets pärlor, samt så klart, uppslagen med de nästan-nakna kvinnorna. Lustigt val av lektyr, tänkte jag och log åt tanken på mannen fipplandes med en iPod eller nån kaffekonnässörsmojäng i mattborstat stål och bakelitimitation. Jag fortsatte att betrakta hans bläddrande medan jag stod vid kaffemaskinen och i tankarna placera mannen med olika inneprylar. Jag gled ur min tankevärld när jag märkte hur mannens bläddringsrytm förändrades och hur han tycktes motvilligt vända blad. Just på de nästan-nakna sidorna fastnade den gamles blick några sekunder längre än på de övriga uppslagen. Åtskilliga tankar rusade igenom mitt huvud.

Gud, han fluktar ju! Ehh,  är det en snuskgubbe? Han är nog väldigt ensam... Han är så gammal - borde han inte ha släppt det där? Är det synd om honom? Eller... Längtar han? Är han samma person inuti som han var för 30-40 år sedan? Har han samma känslor nu som då?

Fundersam gick jag därifrån. Förmodligen lärde jag mig en hel del om mig själv där. Förhoppningsvis.