Du undrar ofta
varför min poesi
inte handlar om dig

varför den är så mörk

rentav fatalistisk
även i de ljusaste stunder

varför varje påbörjad kärleksfras
alltid mynnar ut i mörklila skymningar
med ödesmättade stjärnfall

bara handlar om evigheter
som aldrig fått en värdig död

du kan inte förstå
varför helvetet är
min närmsta himmel och
alltid finns närvarande

i varje tanke, känsla, kyss

varje framtid
som jag inte tror

min poesi handlar nästan
uteslutande
om drömmar  - som aldrig
vill bli verkliga

orden föds
i det ouppnådda
dit vardagen aldrig når

men du,

du vill vara orden
som ständigt längtar

som bultar i varje andetag

inte drömmen
som blev sann
trots mina principer

istället fick du poesin skriven
med glödgat blod
över varenda längtande hudveck

kommer du inte ihåg

 - känn här,
och blunda

orden innehåller inte alla sanningar

den finns en tystnad
som bara känns

där du
är allt
jag vill vara verklig med

ser du inte att vi har färdats längre
än drömmarna

snart -
kommer horisonten
att bli synlig