se där kommer mannen som spänner sina strängar/
han som gick från litet till stort/ ja, det är han där,
som spelar en munter melodi/
strängarna var ostämda och stegen små/
bitterhet och galla låg ständigt i strupen/
med tidens hjälp, avdunstade bismaken och ersattes
av kryddor av finaste vällukt/

passionerat fångar han vinden och sveper med i leken/
året kom och gick/ i skuggorna, långt borta,
erinrar han en kvinna/ suddigt, men högst levande/
med en laserstråles precision, bländar hon hans fantasi/

i detta rus växer sig dialogen starkare och intensivare,
samhörigheten går hand i hand/ till en början/
inför detta faktum är han totalt krypande och underdånig
det vill säga totalt hängiven/

se där kommer mannen som trodde att han
spände sina strängar i dur/
men i själva verket var dem i moll/ ja, det är han där,
som inte lyckades lyssna av sina egna strängars melodi/

hängivelsen, föll inte tillbaka, utan började istället
gro som en böld, ju mer mannen spelade,
ju större växte sig knölen/ till och med de
enklaste melodierna blev svåra att förstå/
självfallet skulle melodierna inte ens ha skapats
från sin början, därav missförstånd/

se där kommer mannen med sina förgiftade strängar,
ja, det är han där, han som är totalt tondöv
som försvinner ut i tomma intet…/