Det är som så mycket annat här i livet upp till en själv vad man vill tro på.

Det ljusa i livet i det man gör välgärningar. Det ljusa kan ses som det som inger tro, hopp och kärlek i människor.

Även kan detta ljusa så symboliseras av Jesus. Som tänkande människa behöver man alltså inte ta det bokstavligt, utan bildlikt. Himlen som helvetet finns på jorden. Det som anses vara inre mörker i form av depressioner och ångest samt självdestruktivitet, kan anses representera helvetet. Då vi med våra sinnen befinner oss vara i himlen, känner vi en inre ro och välvilja med andra människor. Att det som anses vara Gud, kan även ses som livskraften i universum. Det som finns i allt levande.

 Det kommer inte att finnas någon personlig Gud som straffar dig, ifall du inte följt det som står i bibeln. Ifall man dött otillfredställd med sitt liv och inte ansett sig levat fullt ut, är det  tragiskt i sig. Det anses av vissa att det saker man som människa inte klarat av riktigt, kommer så att visas för en innan man dör. 

 Det är inte viktigt vad som visas eller inte. Det som dock är viktigt är att det inte kommer att finnas någon som dömer dig. Förutom du själv. Därför har det förut varit viktigt i katolicismen att man får syndernas förlåtelse innan man dör. Det tycke jag personligen är viktigt. Men det behöver inte vara en präst, utan en nära vän som hjälper en att försona sig med sitt liv, innan man dör. Men vem vill ta på sig en sådan roll? Ja, därför är det med andlighet viktigt anser jag. Det borde finnas någon där, vid den döende. 

Sedan att universum anses vara oändlig, samt att den pulserar genom att dra ihop sig för att sedan utvidga sig. Ja, förklara det om ni kan.

 Man kan likt en vetenskapsman förklara vad en blomma är för något genom att  bland annat få namn för dess delar som  bestående av ståndare och pistiller, men det förklarar ändå inte varför blomman finns till och varför den växer. Detta att vi varje dag måste sträva efter att nå dit hän i kunna leva med tro, hopp och kärlek, kallas av det kristna för frälsning. Det som kallas för frälsning, måste man erövra var dag.

Det är det att kunna bli vän med sig själv och inte ge upp, ifall man i sin strävan inte nådde ditt man ville. Även att inte döma sig själv för hårt, då man misslyckas.