För den gången, sången inom mig,
i blomsterfästen danad, sann,
där skuggor kläs i gröna löv
och palmer; de är dina

Då timmar som hudens löften känns,
banad, som på gatuplan,
besegrar kylan i ett vägskäl

Då strimmar genom mörka valv
skapar hopp utav ingenting

Då flyger lagar, trotsar tyngden,
reser ifrån skalv i vinden, vintern
smälter varje boja

Då rymden känns så nära själen,
segerviss; och det unika
skriver nya kroppspsalmer

För den röst jag riskera livet kan;
placerar själen i en darrning såsom noter,
väcker mig från sömn och djup