Det fanns en gång en man som stigit ur sig själv. Han knackade länge på cirkelns utsida. Han vandrade längs gator med steg som sökte sin egen rytm. Han sökte sitt eget anlete bland träd och fågelsång. Han bevittnade den usträckta nacken på den svarta varelsen som stod på takåsen, stolt sökande efter det själv som blott finns i dess egen kärna, och aldrig, aldrig någon annanstans. Han öppnade slutligen blickens vektor och steg in i sitt själv, ej längre på utsidan av livet, ej längre knackandes på cirkelns utsida.