Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En skrivuppgift, med utgångspunkt från Brev från kolonien


Mail från Marocko




Mamma, pappa! Ni vet väl hur mycket jag älskar er?

Jag ber om hjälp på bara knän, nu när jag ingen utväg ser

Studierna i Frankrike var minst sagt givande

Trots att det blev en hel del kivande



Ja, kämpiga klasskamrater och mycket plugg

Och lärarna, dom fattade inte ett dugg

Men i studentkorridoren, varje kväll var det fest

Och det var rätt schysst, tills det flyttade in en häst



Polisen kom en morgon, jag var den enda som var vaken

Alla, förutom hästen, låg och sov i utspillt vin på taken

Jag var tvungen att sticka, jag svär!

Jag kunde liksom inte stanna där



Grejen är att jag har träffat Samir

Sötaste killen nånsin, som är konstnär ifrån Agadir

Vi flög till Marocko, bli inte arga, ni måste förstå

Jag känner mig så fri! Och livet ska väl tas vara på?



Här är så vackert, vi bor precis vid havet med hans familj

De salta vindarna blandas med doften av vanilj

Igår besökte vi Marrakech, värsta myllret, som i en myrstack

Där fanns en massa fina tyger, oljelampor och nagellack



Samir och jag, har stora planer på gång

Kan förändra världen, om vi så vill, till toner av fågelsång

Men först, vill ni låna till en biljett tillbaks? Och hjälpa er dotter i kris?

Skulle helst slippa fråga, men pengarna tog slut redan i Paris

 

 

Här är allt fantastiskt, vi lever som i Tusen och en natt

Och ringen på fingret! Och vet ni, han kallar mig, lilla skatt!

Men ärligt, jag längtar hem igen

Jag saknar frukostarna med familjen



Ni är väl inte besvikna, eller... ganska..?

Jag har ju faktiskt pluggat både arabiska och franska

Hälsa alla, jag tänker på er varje dag

Ni är bäst, det vet ni väl? Vi ses om ett tag




Fri vers av Gatinha
Läst 595 gånger
Publicerad 2005-09-17 02:38



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Gatinha