Jag hatar dig och det är väldigt konstigt eftersom att det är
trettioelfte
gången idag jag säger till mig att du inte framkallar några känslor

Just nu verkar det åtminstone väldigt onödigt
Med tanke på alla omständigheter
Alla dessa omständigheter
Som bygger milslånga, tomma gap mellan oss

Jag hatar dig för att jag ens tänker i oss-termen
För det finns inget vi
Har aldrig funnits och kommer aldrig att finnas
Och jag trivs jävligt bra med det

Hör du det
Jävligt bra

Och det är fåfängt att ens inbilla sig det
För mycket kan man inbilla sig
Lycka, hästar, regnbågar, drömmar, barn
Till och med kärlek
Så varför känns det inte bra att inbilla mig dig?

För att det bara är inbillning
Aldrig mer
Och jag vet det

Precis

Lika

Bra

Som

Du


Bara en sak
Jag hatar dig för att du inte finns ikväll och pratar sådär som du brukade