Det var min dröm
om förstörelse
det perfekta avskalandet
av livet
innan allt bara slutar
ögonblicket
då det brinner
utan hetta
men som ändå äter
mitt syre
och jag låter den
för att känna hur marken
sjunker i det enda
ögonblicket
då gnisslandet sträcker sig
i utdragen tystnad
när jag skrapar
mina sneda knän
och stegen vänder
äntligen i just det
ögonblicket