När liv blev lek ,blev slag ,blev bråk, blev krig, blev bråd död.

Fanns det då tid för kärlek?

Fanns det tid för att se och hålla om varann?

Eller var det våra blödröda tårar som skapa vår röst

När vi förlorade dem vi fött

Och dem som gjort oss trygga för en stund stupade en efter en i strid

Dem som sa att snart så skulle vår tid komma

När liv blev liv och slagen bleknat bort

Och krigen blott ett minne

När kärlek pånyttfödas i hjärtans öst och väst

Och livet skulle ge solen den kraftigaste färg som någonsin skådats

Skapt av människan själv

Fred och lugn i sinnet

Kärlek

Kärleken till varandra






Jag väntar än