Tankarna
gick tunga

som sörjande
på väg till begravning
passerade de henne
där hon satt som ett
hopkurat dikesbarn


samma stämning
mötte henne
när hon tittade ut

allt såg på något vis
fult och stelt ut

musiken hon
spelade varje morgon
sände idag kalla kårar

gråten ville bli gråten


en vänligt leende människa
kom
lämnade ett sängbord
betraktade den fina utsikten och gick


tonerna från nocturne tog sig
in i hennes känslorum


och medan ångesten knöt
den ena rosetten efter den andra
i hennes halsgrop
satt hon som någon som
vaknat mitt i en ond dröm

den onda drömmen som
var den sanning hon hade att rätta sig efter