Jag går in i mörka rum
alldeles självmant
utan skor
utan rädsla för krossat glas

jag håller ingen fördolt
och om jag skulle det
är det för att jag blir för glad


jag räknar regndroppar
på grå fönsterbleck
och skakar hand med främlingar


jag sitter med handen under hakan
och undrar om jag är riktigt klok
kanske är jag en vilsen tok


men vad gör det
jag kommer ändå alltid försöka
nå upp
kunna krypa ner
älska mer
och mer
och ännu mer


och de blir fler
de som jag tar in
i mina öppna rum