tomtarna på loftet
kapar min hjärna
likt terrorister

dom tar mitt förnuft
till fånga
som gisslan

en kniv mot min strupe
en pistol mot tinningen

"om vi inte får som vi vill
så dödar vi dig"

...dödar vi dig... dödar vi dig...

ekar som ett mantra
en delay
eller ett reverb
som i en gigantisk
tom katedral

mentala kaskadspyor
lämnar efter sig
en fadd lukt
i mina bihålor
en vämjelig smak
i min mun

...dödar vi dig... dödar vi dig... dödar vi dig...

själen är beredd
på flykt
att springa maraton
ifrån tomtarna
ifrån spyan

beredd på det mesta
men långt ifrån allt

på det värsta
men också på
att bara luta sig
tillbaka i gungstolen
igen
sluta ögonen
och koppla av
med en filterfri
marlboro i den ena handen
och ett stort glas konjak
i den andra

...dödar vi dig... dödar vi dig... dödar vi dig...

ekar ännu
nu med dist
ett stegrande
knastrande brus

tomtarna dansar och sjunger
snapsvisor
hånskrattar

dom drar ut sprinten
ur sina handgranater

med hjärtat i halsgropen
i närheten av den
avskyvärda stanken
som biter sig kvar
och luggar flimmerhåren
tar själen två steg
bakåt

med ryggen emot väggen
sväljer den sitt hjärta
och dör

...dödar vi dig... dödar vi dig... dödar vi dig...

tyvärr, tomtegubbar
jag är redan död...