Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag kan

Jag kan komma på mig själv med att gråta flera gånger om dagen. Men, jag vet inte om det är av glädje eller sorg. Jag vet inte vad jag saknar och jag vet inte hur saker skulle kunna vara. Det jag vet dock är att luft aldrig känns så underbart att andas, som när du håller på att kvävas. Det är då enkel vanlig luft har ett högre marknadsvärde än en iphone. Och vi vet alla att en iphone snart är värdelös, det är bara fråga om tid. Men, luft är livsviktigt och under vår tid ovärderligt. Och jag hoppas innerligt att den aldrig får ett pris.

Jag kan inte se om mitt liv är lyckligt eller olyckligt, men jag vill inte missa en sekund av det. Jag vill längta till det som är mening för mig, jag vill gå de vägar som gör avtryck i mitt liv. Den som längtar efter det nya, knarkar på sin längtan. Det kan vara skönt. Det förgyller tillvaron när du har något att se fram emot. Men, det behöver inte vara ett ting. Jag brukar belöna mig själv en timme på Lundagårds kafé, när veckan varit tung.

Jag kan sätta mig på Köpenhamns hofvedbahngaard när jag ska frossa i inspiration och kreativitet. Här vandrar storstadens ytterligheter i nakna anleten, här finns tidsnöd bredvid tidlöshet, här andas rikedom och katastrof samma luft. Jag älskar människan. Såsom utan identitet, med ett sista grepp om livstunden. Jag älskar dragen av år som mejslats mellan ögon och kind. Så ovärderligt.

Jag kan ömma om min melankoli ibland, men jag försöker nogsamt hålla den på avstånd. Den kan lätt bli ett knark och djupet saknar livboj. I smärtan finns en njutning, en inre dans över svart sammet, ett eko av ensamhet och bortglömda sånger. Det kan vara skönt att dansa där ett tag. Men se upp. Där finns ett hål nånstans där ingen kan ta sig upp ifrån.

Jag kan ibland tänka på människan som dödats för ett felsteg, kanske fel ord vid fel tid, kanske fel tro, kanske just inget alls. Jag kan tänka på alla de tusentals dagar som borde fyllts med drömmar och sorg, skratt och tårar, men som ryckts bort i ingenstans för en förlupen kula eller svingat stål.

Vi lever med ett spel med tusen tärningar och vi låtsas som om just vår kombination inte existerar. Men, det är bara fråga om tid. Tid som inget pris kan förhindra.




Fri vers av Ulf Popeno
Läst 728 gånger och applåderad av 18 personer
Utvald text
Publicerad 2009-04-26 22:12



Bookmark and Share


  Ronny Berk
filosofiskt tankefört livs frågor i jag-form... med avslutande tidsfråga i vi- form ! redan rubrikan tillskapar känslan
ett intressant grepp i struktur och innehåll, den texten...
2009-06-16

  Miss Mod
Tack, skriver ut denna text och sätter mig i min håla och begrundar och förstummas, någonting i denna text föder en ny hjärncell, en ny blodkropp, kan inte beskriva bättre än så.
2009-06-16

  bögpoesi
det är dina ord jag återkommer till när jag klättrar upp ur hålet
jag ser dig nu mer som en guru

/Jamin
2009-05-07

  Måna N. Berger
Det här är en så genialisk formulering att jag inte begriper varför jag inte kommit på den själv: "Den som längtar efter det nya, knarkar på sin längtan."
Det geniala ligger bara ett litet snäpp under det självklara. Det är det som är knixen.
Jag lyfter på min imaginära hatt för hela texten, om livet sådant det är, kanske borde vara och förhoppningsvis inte får bli..
2009-04-27

    ej medlem längre
En mkt läsvärd betraktelse över livet. Jag läser den långsamt.. smakar på dina tankar och analyser... givande!
2009-04-27

  Sladjana Zubcevic VIP
Underbart skrivet!
2009-04-27

  Aisha VIP
...genomtänkt och mycket välskrivet...
gillar speciellt stycket om Köpenhamns hofvedbahngaard...
"jag älskar dragen av är som mejslats mellan ögon och kind."
vackert!!!
2009-04-27

    onaniserande klimakteriedam
orkade bara läsa första stycket, och det gillade jag faktiskt.
2009-04-26

  Fredrik P. VIP
jag är inte ironisk
när jag tycker att
texten skulle fungera
som ett ovanligt fint
Valborgsmässotal.
Bra och välskrivet!
2009-04-26

    Erika H
Vi lever som om vår kombination inte existerar... och så har du hittat en klar favorit! Vi lever som om...
Men den är inte ensam. Frasen alltså. Jag läser så mycket gott här att jag måste spara denna och återkomma och klura vidare.
Knarka på sin längtan... oj oj!

Du bländar mig här med klarsynthet och jag njuter. Njuter och ler.
2009-04-26
  > Nästa text
< Föregående

Ulf Popeno
Ulf Popeno