Kryper upp i sängen
suckar
undrar vilket sorts kliché spegelbilden skulle visa just nu och idag

Om jag hade haft mascara skulle mitt ansikte färgas svart
hade jag haft kajal skulle historien bli den samma

men jag krossade spegeln för länge sedan
för den visade bara det jag redan visste
spädde på sanningen ytterligare med tragiska bilder
patetiska

Kurar ihop på det obäddade tygstycket
kurar ihop och hoppas på att kontrollen över sinnet ska komma tillbaka

Vill hålla om något, vill slå något
kan inte vara nära någon
tanken får mig att rygga tillbaka

Försöker att låta bli att se så ynklig ut
lyckas men räknar sekunderna tills ansikte möter händer igen
gav upp på förtur, förlorade innan jag började

Hackiga andetag och förmanande viskningar om att nu är det dags att ta sig samman
orkar inte igen
Kroppen gör ont och rädslan för att det ska förbli så växer

Bara tanken på: Det här är ditt liv
fyller huvudet med konstiga idéer

Vill kräkas men förmår inte tåla uppmärksamheten
vill kräkas upp allt jag åt, allt jag sa och allt jag tänkte
vill bli av med det

Mår illa

Andas in

andas ut

Patetiskt