Med ena skon i handen stapplar hon hem
Tårana rinnandes ner för kinderna och mascaran utsmetad
Kjolen vars tyll var så vackert är nu söndertrasat av taggar
Och toppen är fylld med revor
Allt hade gått så snett
Inget hade blvigt som hon ville
Men endå så log hon för sig själv under tårarna som strömade ner
För hon var på väg hem till en famn hon skanade och behövde
Hon var på väg dit hon var trygg där inget kunde skada henne