I skräcken för döden förklaras
att virus och vapen får leva
i fred där de skatter förvaras
som en gång blev till när som Eva
tog frukten från trädet i Eden
att äta och ännu mer ge den
till den som hon varit en del av
men senare sades bli hel av

I vart fall, i kistan bland löven
som skylde vad mänskan sökt dölja
och numera tillhör en döv en
som åkallas av de som sägs följa
en väg som ska kantas av plåga
och leda till en enda fråga
- den där om att tro på en gud
som tar sig en mänska som brud

... men åter till frågan om faran
den ständiga rädslan för döden
som rider oss nattligt- likt maran
och varnar som bilder för nöden
- att febrig bli lagd i en kista
och dela sin vila, den sista
med tusentals andra som smittats
av virus som ursprungligt hittats

i grisar som bökat helt ärligt
där fåglar släppt himmelska gåvor
- att kacka på dass är besvärligt
för pippi som lever av håvor
som lever av luft - såna myggor
som också är hin håles bryggor
till mänskliga själars förening
- att klia är en sorts försening

och leder ibland till sån plåga
att allt annat bleknar som drömmar
- man mister all annan förmåga
än den som tar bort det som ömmar
i kliandets härlighets vånda
och glömmer att nu, nästa månda´
är dagen då allting ska hända
när svininfluensan ska ända

allt liv som kan finnas på jorden
benämnt av de tvåbenta typer
som en gång fick paxa för orden
och trampa på allt sånt som kryper...
så tänker vi arma i tider
när arvsmassor vränger och vrider
pandemiskt en mänsklighet bort
- och livet känns plötsligt så kort!