I folkhemmets Sverige,
i vårsolens glans,
vi går mot en kris
utan vett, utan sans.

När Reinfeld ej ställer
nått redskap till hands
vi drivs mot kollaps
och mot rubbad balans

Och jag har väl aldrig vart
nån trogen sort
som stöttat partiet
i vått och i torrt.

Men nu vill jag prassla
till vänster igen
Och tåga i led
med kamrat och med vän

För nu känns det hopplöst
om ingenting händer.
Nu stöttar jag vänstern
och hoppas det vänder.